Vi fick besök. Två fyrbenta, långhåriga krabater vid namn Koppar och Cookie (jag har inte förstått vilket kön de har men antagligen samma, eftersom det varit lugnt i buren ). De bad om tillfälligt uppehållstillstånd p.g.a. värdfamiljens semesterresa. Vad säger man? Man säger ja. Man säger alltid ja, eftersom man är en sådan moster. De kräver inte mycket skötsel och gör inte mycket väsen av sig, deklarerade systersonen innen han åkte vidare med sin familj.
Det hade han rätt i. Att ha marsvin är lätt. Dessa medförde dessutom personlig utrustning i form av burar, pellets, hö, halm och kutterspån (jag sa inte att det var billigt att ha marsvin). Man ser bara till att det är trivsamt i buren och ger dem mat då och då. Hur ofta?
Det framgick inte riktigt. Och eftersom jag är en nitisk person som har jag förstås googlat. På vad marsvin äter (mer än pellets och hö), på vad de gillar bäst, på vad de inte ska äta, på vad deras ljud betyder.
Efter nära en veckas samvaro har vi nu hittat RUTINER. Jag gillar rutiner (och checklistor skulle mina medarbetare på länsstyrelsen i Luleå säga). PÅ morgonen får de varsin paprikabit att gnaga på. Då skapar vi oss lite frukostrespit. PÅ förmiddagen är det dags för friskt vatten, nya pellets och färskt hö. Dom gillar mycket hö. Dom gör gångar och kryper omkring och liksom äter höet inifrån balen. SEn får dom vara ute när vi jobbar i trädgården. Det är lätt, fast lite svårt eftersom det denna vecka regnat med jämna mellanrum. Det blir mycket logistik in och ut.
PÅ eftermiddagen är det pelletskontroll. Dom får inga nya pellets om dom inte ätit upp. Men dom får någon godsak, t. ex. vitkål. Vitkål är bäst. Då gnisslar och kuttrar dom. Igår provade jag ett blad kärleksört. sånt som vår sköldpadda åt vilt. De verkade dom överleva. Till kvällen får dom en färsk plommonkvist att gnaga på. Ja, sådär håller det på.
Ibland sitter jag vid sidan av buren och gör sociologiska (?) studier och tänker på Herr Muffin. Veckan går fort. Man får inte slarva. Dom ska alltid ha fina minnen av Pensionat Pungpinan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar